Äventyraren som älskade havsdjupen

 

Kapten Planet!

Fransmannen Jacques-Yves Cousteau (1910-1997) utbildades inom flottan under andra världskriget och lärde sig att älska havets mysterier. Efter kriget vigde han sitt liv åt att utforska havsdjupen och dess underliga invånare. Det resulterade i över 50 böcker och ett stort antal prisbelönta filmer…

Text: Johan Andersson

20927-16

Under andra världskriget utbildades en ung Jacques-Yves Cousteau inom den franska flottan och blev till slut officer. Det fanns dock något som lockade honom mer än själva spänningen med kriget och att strida mot tyskarna. Det var som att själva havet ropade hans namn…

När freden väl infunnit sig visste Cousteau direkt vad han ville syssla med: djuphavsforskning. Och så blev det. Med en beslutsamhet utan like lyckades han skaka fram pengar till expeditioner och det viktigaste av allt: ett eget fartyg. Båten “Calypso” blev snart lika världsberömd som kaptenen själv. Den behövde han dock inte köpa. Den före detta minröjaren ägdes av bankiren Leol Guinness och hyrdes ut till Cousteau för det mycket generösa beloppet av en fransk franc per år!

20927-1

Dödlig syrebrist

Cousteau förstod tidigt medias betydelse för framgång. Han började skriva böcker och artiklar och filmade dessutom mycket enklare under vattnet eftersom han utvecklat något som i dag är standard inom dykning. Nämligen att ha syre med sig i tuber på ryggen men utan återanvändning. Man andades in syre från tuberna och andades ut direkt i vattnet. Cousteau själv hade varit med om många tillfällen där dykare drabbats av syrebrist för att något fel uppstått med utandningsluften i det portabla systemet. De stora dykarklockornas och de primitiva tubernas tid var förbi.

20927-5

Den myckna uppmärksamheten gjorde att radarparet Cousteau och Calypso blev världskändisar. Filmerna om havets mysterier visades på biografer och TV och tusentals reportage gjordes om och av Cousteau till alla de bildtidningar runt om i världen som fanns då. Han fick tre Oscar, bl.a. för klassikern “Den tysta världen” (1956). Från och med 1968 producerade han en egen TV-serie, vilken bl.a. gick på TV i Skandinavien och väckte många barn och ungdomars intresse för marinbiologi. Den lille senige fransmannen med den röda mössan blev snabbt väldigt populär.

20927-8

Tank med rödvin

Något som ofta nämndes i samband med denna legendariske marinforskare var den franska specialiteten att båten var utrustad med en tank som i sig vägde ett ton (!). Inte för dricksvatten, bränsle eller syrgas utan helt enkelt för franskt rödvin… Cousteau förklarade entusiastiskt att vin var bra för hälsan och att han uppmuntrade sina besättningsmän att ta några glas om dagen!

De flesta vattendrag i världen utforskades av Cousteau och filmades och fotograferades idogt av hans besättning. Under årens lopp blev Cousteau mer och mer kritisk till den globala miljöförstöringen både till havs och på land och engagerade sig i olika miljöfrågor. Det gav honom smeknamnet “Kapten Planet”. När han dog 1997 var han en av Frankrikes kändaste och mest respekterade personligheter. Många av hans filmer finns i dag på DVD och fortsätter att fascinera generation efter generation. Kapten Planet undervisar vidare!

Är huligansimen ett minne blott?

 

Firmornas kamp

Idrottsvärlden, speciellt fotbollen, har länge plågats av aggressiva fans som i förvånansvärt ordnade former attackerat varandra. Allt beroende på lagtillhörighet. Men en värld full av övervakning och restriktiva åtgärder har satt stopp för mycket av våldet och buset. Eller…?

Text: Johan Andersson

07585-1

Under de glada 70- och 80-talen kunde man som fotbollsfan följa engelska ligan i program som t.ex. Tipsextra på svensk TV. En fröjd och spänning uppstod varje lördagseftermiddag när man bänkade sig i soffan för att ta del av superba fotbollskonstnärer som fajtades i en verklig anda av “fair play” och gentlemannamässigt beteende. Men annat var det vid sidan av arenorna. Visst kunde man se hur hängivna de engelska fansen var med sina körer och samstämmiga hyllningar till favoritlaget. Imponerande på många sätt. Men samtidigt fylldes tidningarna och TV-reportagen mer och mer om våldet både på arenorna och framförallt utanför dem. Gäng av fans drabbade samman och det hände ofta att dödsfall uppstod i dessa synnerligen brutala sammandrabbningar. Man kallade till och med fenomenet för “den engelska sjukan”.

07585-3

Firmornas lockelse

Och vad som händer i utlandet kommer snart till lilla Sverige, det vet vi ju. På liknande sätt organiserades fraktioner inom de större fanklubbarna som på ett mer militant sätt. Black Army för AIK (med firman “Boys”) och Blue Saints för Djurgården (med firman “DFG”) var bara några exempel och självklart drabbade de samman inbördes och med andra mer marginella fanklubbar och “firmor” (som de aggressiva gängen kallas). Tack och lov hör man inte så mycket om detta i media nuförtiden. Men det betyder ingalunda att det inte förekommer. Så sent som i mars 2014 blev en 43-årig fyrbarnspappa och fotbollsfan misshandlad till döds i Helsingborg. Nyheten väckte avsky och också minnen från en tid som faktiskt var mycket mer brutal än den vi upplever nu.

Orsaken till förbättringen är enkel. Klubbarna och samhället i stort har investerat miljoner i förbättrade övervakningssystem, utökad säkerhetsnärvaro, förbättrad kommunikation på plats med potentiella orosmoment o.s.v. Det har gett resultat. Men vem som ska betala för de extra insatser som krävs vid t.ex. derbyn debatteras det fortfarande friskt om. Samhället och berörda kommuner sparkar över ansvaret till klubbarna som gör detsamma till fanklubbarna som försöker finna dåliga frön inom de egna leden. Någon måste ju betala notan för dessa våldsminskande åtgärder här och nu…

07585-12

Konstruktiv dialog

Men problemet har utvecklat sig utanför den ganska tydliga värld som fotbollshierarkin utgör. Inspirerade av (återigen) engelska och tyska huliganer spred sig våldskulturen långt ut och bort i från själva stadions närhet. Firmorna kunde nästan artigt stämma träff med varandra för att drabba samman, och inte alls nödvändigtvis i samband med matcher. Ett övergivet industriområde eller ett fält någonstans fungerade utmärkt. Vill man misshandla varandra måste man ju kunna ha en konstruktiv dialog om det, eller hur? Polisen oroades men drog också en lättnadens suck. Fenomenet må vara vidrigt (och olagligt) men när dessa huliganer verkligen inte skadade någon annan än sig själva så var det i alla fall ett väldigt lokalt problem. Och ett som inte drabbade fotbollen och de över 95% av publiken som bara vill njuta av bra fotboll tillsammans. Men självklart har våldskulturen existerat parallellt på plats och har nu gjort ett återtåg i Sverige. Helsingborgspappan som strök med var ett extra tragiskt exempel, men varje vecka under säsongen misshandlas ett antal personer bara för att de har fel halsduk på sig eller, ännu värre, tillhör fiendens firma.

07585-2

Våldsbenägenhet

Problemen förekommer över hela Europa och, inte förvånande, finns det ett samband mellan arbetslöshet och våldsbenägenhet. Firmorna på Balkan och i fattiga storstadsområden i hela Östeuropa bjuder på extremt mycket våld och kaos i sina “kärleksförklaringar” till favoritlaget. Och det hjälper inte det minsta hur mycket själva lagen än vädjar om fred och respekt. Fotbollen tycks mest vara en ursäkt för att få utlopp för en massa privata frustrationer i samband med gruppextas när man stormar fram, lika mäktig då i ögonblicket som man är maktlös under normala vardagsomständigheter.

Inte sällan är dessa unga herrar “intresserade av” eller i alla fall knutna till nätverk på den extrema högerkanten men polis och säkerhetstjänster brukar inte ta det rent politiska på allvar. För de flesta av dem tycks blotta våldet i sig vara nog och man misstänker att det just är våldets förslösande kraft som lockar. Fienden i sig spelar ingen roll och är i grund och botten 100% utbytbar. Men det viktiga i det psykologiska förloppet är att fienden finns där framför dig och att han är redo att åsamka dig lika mycket skada mot dig som du är mot honom.

Huliganregister

I Danmark infördes år 2008 ett register över huliganer så att man bättre kunde följa deras utveckling och närvaro inför möjliga oroshärdar. Det har i viss mån hjälpt att begränsa just dessa individers närvaro vid t.ex. kritiska derbymatcher. Men tillströmningen av nya fans och firmamedlemmar är konstant så det är onekligen ett kostsamt projekt att hålla i gång.

– Om man ska generalisera så handlar det om en ung man mellan 17 och 25. Ofta arbetslös och ofta från arbetarklass, säger experten John McDougall vid Manchesters universitet om problemet.

– Det är alltid känsligt att generalisera men vi ser ett så tydligt mönster här. Det är nästan som att firmatillhörighet är som en utbildning för dem som inte har någon annan mer positiv utbildning. Gemenskapen är extremt viktig här och att man enas kring kärleken till laget i en frenesi och upphetsning i våld och förstörelse. Fenomenet är inte något nytt och brukar kallas “ritualiserat manligt våld”.

Personlig frustration

Det finns vissa forskare som hävdar att en allmän värnplikt eller en sökt militärtjänstgöring är ett sundare alternativ för dem som bär på denna personliga frustration. Men där finns det å andra sidan en mängd regler och förordningar att förhålla sig till.

– Många av killarna i firmorna uppskattar friheten de upplever tillsammans, förklarar

McDougall. Den kan aldrig ersättas av något inom det militära. För firmorna är det här och nu som gäller och man ställer upp för varandra till 100%. Alltså exakt det man saknar i samhället i övrigt.

– Men det är en förenkling att skylla allt på samhället, menar han. Dessa killar som ansluter sig gör det också för den egna spänningens skull. Det finns ju t.ex. ingen ekonomisk vinning i att vara huligan som det gör inom en mer normal ungdomsbrottslighet. Så det här handlar till syvende och sist om våld och gemenskap.

Scotland Yard i chock efter bestialiskt mord på tonårskille:

 

De onda andarna drevs ut med afrikansk voodoo

Kristy Bamu var en välanpassad ung man men ändå trodde hans syster och hennes man att han var besatt av onda andar. De utsatte honom för en ofattbar tortyr genom att slå honom i huvudet med en hammare, sticka honom med knivar och trycka in en järnstång i munnen på honom så att han till sist bönade och bad om att få dö.

Text: James Moody

07222.8

 

Då poliser från Scotland Yard sent på kvällen på juldagen år 2010 fann liket efter 16-årige Kristy Bamu i ett badkar i en lägenhet i östra London, var flera av dem tvungna att lämna lägenheten för att inte svimma…

Tonårspojken hade under flera dagars tortyr tillförts 130 sår och märken över hela kroppen. Han hade fått våldsamma slag i huvudet och flera av hans tänder hade dragits ut. Det var hans syster Kelly, 20, som hade larmat polisen, och hennes historier om tortyren var i det närmaste obegriplig och djupt chockerande. Kristy och Kelly Bamu, och tre syskon, en autistisk bror på 22 år, en bror på 13 år och en syster på 11 år, hade kommit till London från Paris den 16:e december för att fira jul hos deras äldre syster Magalie Bamu, 28, och hennes man, Eric Bikubi, 28. Föräldrarna var tvungna att stanna i Paris för att jobba, där de ägde en butik som sålde underkläder och sexleksaker.

Både familjen Bamu och Eric Bikubi kom ursprungligen från Kongo, där Eric hade varit en framstående fotbollsspelare. I London försörjde han sig som en duktig och väl omtyckt tränare i en av de större klubbarna. De trodde alla på en speciell voodoo-religion som kallas “kindoki”, och speciellt Eric Bikubi och Magalie Bamu var starkt troende. Bara några få dagar efter dem fem syskonens ankomst till London, beskyllde Bikubi tre av dem för att vara kindoki-häxor och besatta av onda andar. Det var Kristy, Kelly och den 11-åriga systern. Bikubi och Magalie var övertygade om att de tre häxsyskonen hade kommit för att döda dem. Eric Bikubi tvingade dem att be och nekade dem både mat och sömn i ett försök att driva ut de onda andarna. Han ansåg att det främst var Kristy som var besatt och att det var han som utövade inflytande över alla de andra. Därför koncentrerade han sig på den 16-årige pojken.

Misshandeln började med slag med knytnävar samtidigt som Bikubi, påhejad av Magalie Bamu, uppmanade Kristy att erkänna att han var en voodoo-häxa och att han kommit med ondska i sinnet. Men pojken nekade fortfarande. Bikubi övergick nu till att slå Kristy med en järnstång. Han syskon var tvungna att se på och helt livrädda blev de alla, utom Kelly, tvungna att hjälpa till med att bevaka Kristy då Eric Bikubi var på sitt jobb. De tvingades också torka upp blod efter misshandeln.

07222.7 (1)

Mordisk kindukihäxa

På julaftonsdagen kissade Kristy på sig då han på nytt slogs med järnstången, och detta tog hans plågoande som ett bekräftande tecken på att de onda andarna fortfarande fanns närvarande. Eric Bikubi ringde därefter till Kristys far, Pierre Bamu, och sa att pojken var en mordisk kindokihäxa och om han inte blev hämtad snart skulle han, Eric, bli tvungen att döda honom. Kristy kom också själv till telefonen och bad föräldrarna komma och rädda honom. Men Pierre Bamu trodde inte att det kunde vara så illa att det inte skulle kunna vänta till annandag jul då han och barnens mamma, Jacqueline, äntligen skulle få ledigt för att kunna åka till London. De tyckte om Eric Bikubi och de hade gemensamma planer på att öppna en restaurang i London. De kunde inte föreställa sig att han skulle kunna göra deras barn något ont. Redan dagen efter löpte Bikubi helt amok. Hen drog ut flera av Kristys tänder med en tång och han använde den dessutom för att slita bort delar av Kristys öron. Han slog honom i huvudet med en hammare, högg honom med en kniv och pressade in järnstången i munnen på honom. Till sist släpade han den halvt medvetslöse pojken ut till badkaret som var fyllt med kallt vatten. Här hölls hans huvud under vattnet till dess han drunknade.

Sent på kvällen på juldagen ringde Kelly Bamu upp sina föräldrar och meddelade att Kristy var död. Därefter ringde hon till larmcentralen. Grannar kunde berätta att de i flera dagars tid hade hört skrik från lägenheten på den åttonde våningen och på juldagen hade det varit extra galet. Men de hade ändå inte reagerat mer på det. Eric Bikubi erkände att han hade misshandlat och dödat Kristy men hävdade att det varit självförsvar eftersom både han och Magalie annars skulle ha dödats av de onda voodooandarna som Kristy var besatt av. Därför kunde han erkänna dråp. Men han häktades för mord. Enligt Kelly Bamu och de andra syskonen hade deras storasyster Magalie inte bara accepterat misshandeln av Kristy, hon hade också deltagit aktivt i den. Därför häktades även hon för mord.

Föräldrarna anlände till London dagen efter mordet. De var skakade och anklagade sig själva för att inte han kommit direkt då Kristy bett dem om det. De upplyste polisen om att det inte fanns några belägg för Eric Bikubi och Magalies påståenden. Det var något som bara fanns i deras sjuka fantasier. Kristy hade varit en god son, en vänlig och hjälpsam ung man som hade varit en förebild för sina syskon. Misshandlad under fyra dagar Rättegången mot Eric Bikubu och Magalie Bamu påbörjades i Old Bailey den 16:e februari 2012 med de fyra syskonen som huvudvittnen. Misshandeln hade pågått under fyra dagar och den första dagen hade det även gått ut över två av Kristys syskon, till dess de “erkände” att de var besatta av onda andar som Kristy hade påfört dem. Därefter gick tortyren uteslutande ut över honom. Då tortyren var som mest intensiv, bad Kristy flera gånger om att få dö. Men han erkände inte att han vara någon slags voodoohäxa eller trollkarl. Eric Bikubis försvarare påpekade att han kunde ha fått en hjärnskada som fotbollsspelare. Men detta påstående avvisades av experter som fastslog att Bikubi visste vad han gjorde, driven av sin blinda tro på kindoki. Magalie Bamus försvarare hävdade att Bikubi hade tvingat henne att delta i tortyren men enligt Kelly Bamu hade hon deltagit av egen fri vilja och hade uppmanat sin man att bara fortsätta.

07222.4

Den första mars dömdes de bägge för mord till livstids fängelse. Efter domen fallit läste åklagaren upp en text från familjen Bamu: “Vi finner ingen tröst i domen eftersom vi berövats en älskad son, en dotter och en svärson. Kristy dog under obeskrivliga omständigheter i händerna på någon som han älskade och litade på. Någon vi alla älskade och litade på. Det kommer att bli svårt att få våra liv tillbaka på bana och ännu svårare att förlåta.”